I Sverige finns en rysk enklav, styrd av en ålderstigen sekt, men vi talar ej då i huvudsak om år utan om sinnelag. Deras högsta önskan är att återvända till ett förrädiskt nittonhundratal med målet att få kalla sig neutral. Neutral, i alla moraliska konflikter, till trots det Dante skrev redan under renässansen om denna typen av konflikt. Idag har denna enklav likväl tagit ställning med rubeltecken för ögonen, att öppna upp sin hamn för fiendeland.
Om denna ryska enklav i Sverige kan man också läsa i novellsamlingen Gränsfarare. I novellen Skärvan går ögonvittnet i nutid på djupet av hur den faktiskt styrs (novellen rör sig i två vitt skilda tidsepoker och geografi). Berättelsen i nutid är fiktiv men handlingarna till stor del upplevda. Läsaren får stifta bekantskap med enklavens ryskinspirerande styrelsemetod som ges i uttryck av vänskapskorruption, stöldbenägenhet, girighet och en illvillig uteslutningsmetod. Ett slutet socialistiskt parti som allsmäktigt styr med en eller flera vasaller som har växlat genom decenniernas gång, för att hålla illusionen levande, utgör själva kärnan i styrelseskicket. En annan ingrediens i denna illaluktande soppa är att fly ansvar från dess bittra eftersmak.
Nästa bok i gränsfarareserien som kommer att utges om 2-3 veckor skriver författaren om ryska medlöpare och Sveriges säkerhetspolitiska situation bland mycket annat. Han skriver i sitt älskade Aftonblad 1854:
»…att göra motarbetandet av Rysslands erövringspolitik till sitt förnämsta ögnamärke och högsta politiska uppgift, emedan frågan om vara eller icke vara därmed är sammanbunden. Vi förstå detta icke så, att en svensk konung skall göra sig eller nationen till enfant perdu (soldat positionerad på farlig plats) för en omogen hänförelse, men väl, så vitt dess röst och dess inflytelse kunna gälla i det europeiska statsförbundet, oavlåtligt arbeta på ett anti-ryskt system i Europa. Med ett ord, för allt, som med de övriga makternas medverkan kan förmå att använda och framtiden lämna verklig trygghet emot den hotande faran.»
Lars Johan Hierta från sin självbiografi och andra publicerade texter som ges ut under titeln Lars Johan Hierta – Med egna ord inom kort, där vi får följa hans kamp för liberaliseringen av Sverige, genom Aftonbladet och sitt riksdagsarbete och som entreprenör. Få människor om någon har gjort så mycket för att grundlagen om tryckfrihet- och yttrandefrihet skulle omsättas i praktiken, liksom att med en envishet som kan liknas vid besatthet slåss för jämlikhetsfrågor och de första fröna till demokrati bland mycket annat.
Efter den ålderstigna sektens beslut som nämndes inledningsvis känner vi som bor i enklaven oss som ”enfant perdu” alltså som soldater positionerade på farlig plats för att använda Hiertas ord. Med rubeltecknen i ögonen och en igenkännande attityd till det ryska styrelsesättet, så bryr sig dock de styrande föga. Hoppet står till att EU Kommissionen stoppar hela projektet med den ryska gasledningen. Läs mer här om turerna kring detta rättshaveri