Pesten av Albert Camus och insikter i Coronatider

Albert Camus är en av de största berättarna genom tiderna med genomträngande blick uppfattar han både det kollektiva medvetandet och individuella känslor, och hur dessa då och då kolliderar. I “Pesten” beskriver han med en mångfaldig ordkonst vad som händer idag i våra Coronatider. Där Camus skriver följande om pestens inledande fas:

“Trots de osedvanliga bilder allt detta skapade hade våra medborgare tydligen svårt att fatta vad som hände dem. Gemensam för alla var känslan av skilsmässa eller skräck, men man fortsatte dock att sätta sina personliga bekymmer i första rummet. Ingen hade ännu på allvar accepterat sjukdomen. De flesta var framför allt känsliga för det som rubbade deras vanor eller drabbade deras intressen.”

Men den nya situationen blir ganska uppenbar för de flesta medborgare när staden sätts i karantän och Camus skriver:

”Folk hade först accepterat avspärrningen från omvärlden på samma sätt som de skulle ha accepterat vilken besvärlighet som helst, som endast rubbade några få av deras vanor. Men plötsligt blev de medvetna om en obönhörlig isolering under en sommarhimmel, som började glöda, och de kände dunkelt att denna avspärrning hotade hela deras liv; när kvällen kom och med den svalkan, återfick de plötsligt sin energi, och den drev dem stundom till förtvivlade handlingar.”

Till och med de med lite lugnare sinnelag, som journalisten Rambert, som egentligen inte bodde i staden, utan hade blivit instängd där efter karantänen, har pesten en godtycklig effekt. Medan han letar efter en väg ut, till sin hemstad, till sin väntande fästmö, till friheten, söker han sig dagligen till järnvägsstationen där inga tåg anländer eller avgår.  Camus skriver:

“Så slog han sig ner i ett hörn. Väntsalen var mörk. En gammal järnkamin stod sedan månader tillbaka oeldad, och på väggarna gjorde några affischer reklam för en lycklig och fri tillvaro i Bandol eller Cannes. Rambert fick här en förnimmelse av den kusliga frihetskänslan man erfar, när man har nått eländets botten.”

Förutom Rambert finner läsaren av boken läkaren Rieux med sina långa arbetsdagar som ofta är 20 timmar med ett sinnelag fyllt med en evig kamp mellan hopp och förtvivlan, och Cottard som fram till pesten bröt ut hade levt ett ensamt liv, men under epidemin hittar nya plikter och betydelser med livet. I detta mästerverk hittar du den mest exklusiva berättarkonsten, karaktärer som författaren ger liv åt på ett virtuost sätt och med händelser som lätt kan kopplas till våra Coronatider.