På 1840-talet grundade Lars Johan Hierta Liljeholmens Stearinljusfabrik som idag är marknadsledande inom sin bransch. Han blev den förste som tillverkade och sålde stearinljus i Sverige med kommersiell framgång. Inspirationen till denna satsning hade han fått under sina resor på den europeiska kontinenten där en resa till England 1837 sådde det första fröet till det som skulle bli Liljeholmens Stearinljusfabrik. Det blev likväl ingen omedelbar succé, utan snarare en mycket kostsam historia under lång tid. Något som hans antagonister i tidningsvärlden och politiken livligt kommenterade och som man ingående kan läsa om i hans självbiografi som nu finns i nyutgåva. Det var först efter nya resor i Europa som han fann de senaste innovationerna inom stearinljusproduktion och verksamheten fick ordentlig fart. Detta skedde först på 1860-talet, då Hierta hade sålt sitt älskade Aftonbladet, och ägnade sig åt diverse företagsprojekt och politik i den högsta församlingens kammare.
Lärdomar från Europas Historia
En annan som hämtade inspiration och visdomar från Europa samtida med Hierta var författaren Karl Kullberg, en av Sveriges mest lästa författare vid denna tid. Han passerade många gränser under sin stora Europaresa 1842, inte minst då Tyskland ännu inte hade enats, så inte heller Italien. Schweiz ägnade Kullberg mycken tid och tanke åt under sin resa. Som föregångsland i Europa visade landet vägen inom ett flertal områden in i det industriella samhället.
Han beskriver fascinerat Schweiz med följande ord:
”Man spårar dem ännu i Schweiz fornlämningar, i dess historiska minnesmärken, dess ståtliga riddarborgar, i ruiner eller bibehållna beklädda tinnar av de berg, i vars nejder herdar tillkämpade sig seger över Europas mest krigsvana furstar. Feodalism råder på höjderna, demokrati nere i dalen.”
Det han finner är ett land fyllt med kontraster, vilket är kännetecknande för föregångsländer i uppbrottstider, är hästdragna vagnar utan fjädring som förutom passagerartrafik också transporterar gods från en gryende industri. Detta är bara ett exempel av en mångfald av iakttagelserna på vägen mellan München till Lausanne. I vilken läsaren i den sistnämnda staden får ta del av en inträngande gestaltning av religionens illdåd och makt, i sann kullbergsk berättarstil.
Vägleder vi dessa observationer till vår egen tid så kan man dra sig till minnes från tidigare inlägg, här på gränsfararebloggen, Hiertas kamp för folklig representation och demokratiska val till styrande församlingar. De frön som såddes under Hiertas levnad slog slutligen ut i full blom 1921. Samtidigt äger Kullbergs beskrivning från Schweiz med demokrati i dalen och feodalism på höjderna sin giltighet Sveriges politiska liv idag. Eftersom det fungerar som en sinnebild över representationens brister på inre demokrati. Då fria och demokratiska val äger rum i dalen var fjärde år, men medborgarna som lägger sin röst representeras sedan från höjderna av politiska partier inom vilken en feodal ordning råder med mycket liten påverkansmöjlighet för det stora flertalet. Detta i en tid när digital teknik skulle kunna ge verklig demokrati även till denna representation. Likväl så är det nog så att troligtvis varken kan eller vill dessa organisationer reformeras än mindre genomgå den nödvändiga transformeringen. För på den feodala hierarkins höjder finns herrar och damer som håller sin karriär alltför kär. Istället visar Emmanuel Macrons En Marche- och liknande rörelser vägen till den digitala tidsålderns politiska liv: Gränsöverskridande och empatisk och öppen för framtidens och nutidens utmaningar och problemlösning.