Lyssna på blogginlägget
Många bevarande politiker, och de är många, skulle då kanske komma ut på internet, men de flesta med uppringt modem. Andra, de där som finns längst ute i konservatismens yttersta utmarker, skulle få nöja sig med en telefon med kontakten fast förankrad i väggen och slå telefonnumret på nummerskiva. Efter att ha bläddrat fram det i en omfångsrik telefonkatalog. Så klart bör man väl ta in hela konceptet när man så starkt pläderar för det. Så klart att det var bättre förr.
Denna lite ironiska och Liz Miele-inspirerade inledning leder oss likväl något överraskande tillbaka till nutid och en tidlös och nu återigen uppblossande politisk kamp mellan konservatism och liberalism. Där de olika partierna verkar formera sig, men samtidigt inte riktigt verkar veta var de hör hemma.
På Lars Johan Hiertas tid var dessa partier betydligt klarare definierade. Där det liberala partiet drev utveckling mot yttrandefrihet, demokrati, näringsfrihet och jämställdhet. Medan de konservativa med alla medel höll emot av alla krafter. Här är några röster från liberalt håll om denna kamp:
”Om vi icke kunna förneka, att en och annan icke oväsentlig förändring är önskvärd i den grundlag, enligt vilken vi är hitkomna , så är dock en stor sak redan vunnen däri, att ingen numera utövar riksdagsmannakallet på grund av börd eller särskilda privilegier, utan alla i följd av medborgarnas förtroende till insikter, förstånd och nit för det allmänna bästa.”
Lars Johan Hiertas ord efter att slutligen efter decennier av kamp lyckats avskaffa ståndsriksdagen till förmån för en representativ dito. Läs gärna självbiografin i nyutgåva Lars Johan Hierta – Med egna ord.
”En enkel sanning är att allt nytt blir gammalt.”
Vilhelm Moberg, Sänkt sedebetyg
”Den som vägrar lära sig hur mycket som kommunism, fascism och nazism har slitit sönder står i regel rådvill inför konfrontationer i vår tid. Han tar stora steg tillbaka från de insikter som 1900-talet borde ha tvingat på oss alla.”
Per Ahlmark, Det öppna såret
Idag råder likväl rådvillhet, herrarna ovan, deras gamla parti, leds av en man som valts till partiledare av ingen annan än sig själv. Samtidigt som han utan problem kan kampanja och åka kampanjbuss med ett parti som Per Ahlmark varnar för ovan. Därtill vill de nu inskränka näringsfriheten genom att förhindra nya skolföretag att ta ut vinster från verksamheten under de första åren. Man behöver inte undra vad entreprenören Hierta hade tyckt om det. Eller som Moberg skriver, att allt nytt blir gammalt, det är uppenbart att ett parti som tidigare har drivit utvecklingen framåt i takt med tiden, nu inte klarar omställningen till en ny tid, utan håller därav på att gå ur tiden.
Författad av
LarsGöran Boström©
Författare till novellsamlingen Gränsfarare och Matresan genom Småland
VECKANS ERBJUDANDE I BIQSTORE
