Ytligt sett kan det tyckas vara ett drama som spelats upp i många berättelser, inget nytt under solen. Men det är just i de sprickor dit solens strålar inte når, där kölden och mörkret driver en människa allt närmare bristningsgränsen, som läsaren hittar Emmys trauma i novellen Andetag. Emmy är en snabbklättrare i karriären med ett fördelaktigt yttre och därtill med en allmänt omvittnad hög kompetens- och bildning, således en provkarta på egenskaper som väcker avunden till liv hos gränsfararnas antagonister. Här följer ett utdrag från novellen där läsaren får lära känna Emmy:
Kravbilden för uppdraget som marknadschef är som dess väsen antyder minst en dubbel tjänst. Så när den vanliga tjänstemannen går hem för dagen påbörjar Emmy andra halvlek. Ett ok som ständigt blir allt tyngre borde med denna bakgrund vila på hennes axlar. Likväl är Emmy inte skapt på detta sätt ju hårdare storm av krav desto lugnare och effektivare blir hon. Om uppgiften bara kan passas in inom dygnets tjugofyra timmar så är hon på. En psykolog skulle säkert diagnostisera arbetsnarkomani och ordinera en vilseledande kur av lugn och sysslolöshet.
En gammal pojkvän ställde en gång en annan diagnos. Han undrade efter en uppslitande kamp vad hon egentligen flydde ifrån. Enligt hans förmenande borde hon faktiskt befinna sig i hans famn åtminstone någon timme om dagen och gärna också stå för köksbestyr. Det var hans definition av en bra relation. Hon avfärdade honom med lätt avsmak. Arbetet ger frihet på alla sätt och vis, hävdade hon. Sedan gick hon ut genom dörren för att aldrig komma tillbaks. Emmy hade jublat inombords väl ute på boulevarden då hon förblev trogen ett av de heligaste löftena till sig själv. Ingen kommer någonsin att kunna tygla mig.
Novellen Andetag är en av nio noveller i novellsamling Gränsfarare, klicka här för mer information om boken på förlagets webbplats som finns ute i bokhandeln både som inbunden tryckt bok och ebok.