Samhällslivet i den lilla småländska köpingen med omnejd går sin gilla gång. Svältens sår i den gryende sommaren sätter likväl sina outplånliga spår. För aldrig är fattigdomen så påtaglig som då den sista potatisen från förra året visar sig vara genomrutten och omöjlig att äta och den sista brödbiten slits ur darrande fingrar. Och vidare hur människor reagerar och agerar väldigt olika på det som sker. Samtidigt beskriver författaren med sin skarpa penna och betraktande öga kontrasterna och den flockmentalitet som råder när självaste kungen kommer på besök, då är alla enade.
Året är 1846 och ännu har inte de stora migrationsströmmarna till Amerika börjat. Det ska dröja ytterligare ett fåtal år innan den första stora vågen tar sin början, vilket Vilhelm Moberg så briljant beskriver i utvandrarsviten. Likväl, i romanen “En sommar i Småland” av Karl Kullberg beskrivs samhällslivet i Småland innan denna omvälvning och den svält och annat förtryck som tillhör de huvudorsaker som snart skulle få människor att ge sig iväg. Detta av en författare som vid denna tid levde i Kalmar. Han såg eländet, men också glädjeämnena med egna ögon, inte minst då han vid denna tid arbetade för den relativt nystartade tidningen Barometern.
Karl Kullberg hade flyttat till Småland och Kalmar 1845, men han hade dessförinnan under sin barndom och även under andra halvan av 1830-talet bott i området. Kärleken till människorna och landskapet lyser mellan raderna i romanen, liksom förtvivlan över missförhållandena. Romanen är en unik betraktelse av samhällslivet som det verkligen var och vittnar om en djupgående människokännedom, och den växer även till synnerligen läsvärd betraktelse av upprinnelsen till de stora migrationsströmmarna med början på 1850-talet.